http://nn.wikipedia.org/wiki/Gorsabrua
google maps färdbeskrivning till Gorsabrua
Vi hittade ingangen till Gorsabrua. Det var lite knepigt eftersom det var väldigt dåligt skyltat längs vägen.
Idag fick vi det "Norgeväder" vi packat för. +14, dimma och duggregn då vi startade från Skibotn.
+ 11 i Kåfjord dalen.
Gorsabrua är byggd över Nord-Europas djupaste ravin. 153 meter djup.
Fanns egentligen ingen riktig utförlig beskrivning av hur man skulle hitta, men via nätet hade jag kommit fram till att vi skulle köra till Ankerlia parkering.
Vid det vi tror var Ankerlia parkering fanns en stor karta. På den avläste vi att man kunde fortsätta lite till längs den smala, kringliga grusvägen. Så vi fortsatte 1.8km till längs en högt belägen, ännu slingrigare väg i dimman. Ibland såg man en glimt genom träden att marken stupade brant bredvid bilen. Vart är vi på väg? Han det fara genom huvudet ett par gånger.
Efter de 1,8 kilometrarna kom vi till ytterligare en parkering. Möttes av en bro som slukades av dimman. Konstig känsla att stå där och kika ut mot något som såg ut att försvinna ut i tomma intet. Lite läskigt. Vi parkerade och fortsatte till fots. Så här i efterhand vet vi nu att man kunnat fortsätta med bil ett stycke till.
Spännande att kika över kanten.
Efter en 1.5km vandring kom vi då till ytterligare en parkering där vi kunnat ställa bilen. Vi hade vandrat längs en fortsättningsvis kringlig och dimmig väg.
Äntligen fick vi bege oss iväg på stigen mot Gorsabrua.
Denna stig är inget för småbarn! Även vi vuxna fick hålla tungan rätt i mun. Vid sidan om stupade marken brant. Marken var fuktig och kunde vara hal.
Lite harmt med dimman, men samtidigt lite magiskt! Vi ska komma hit igen när det är sol, bestämde vi.
Gick förbi en liten "grillkåta" som vi bestämde att vi skulle besöka på tillbaksvägen.
Nu börjar vi närma oss. man kunde höra dånet. Spännande!
Kunde varit trevligt att sitta här om det varit sol.
Och så skymtade vi den. Kittlade lite i tårna.
Fantastiskt!
Det kändes svindlande till en början innan man vande sig. Synd att man inte kunde skymta botten på ravinen. Eller så blev det bara en ännu mera svindlande upplevelse att inte se utan bara ana djupet därunder.
Plattform för "bungeejumpare". Vi stod länge och hisnades av tanken hur någon kan vara så crazy att de hoppar. Jag skulle inte ens våga klättra över och sätta mig på plattformen....
Ingen risk... :)
Tillbaka vid "grillkåtan."
Skönt att vila benen och äta lite smörgås och en kopp varm soppa. Äntligen fick vi sitta i vindtygsdräkt och kalla näsor och längta efter en kopp varmt. Vi är kanske knäppa vi med även om vi inte hoppar bungee som njuter mer av dessa förhållanden än gassande sol...
God soppa tills vi märkte att vi eldat för hårt under pannan med gasköket. Den flagade lite....
En lyckad utfärd tyckte vi nog att det belv trots att dimman (molnen) tog bort utsikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar