Sommaren 2014 bodde vi i Björkliden fjällby och gjorde en vandring till Trollsjön.
Vi startade vid Låkta hållplats. Fanns parkering intill E10-an, 20m från Björkliden.
Ungefär 6km att vandra.
Hade hittat denna sjö på nätet och var full av förväntan. Var lite rädd att sjön skulle vara täckt av is även om det var mitt i Juli.
Från Björkliden fjällby till Trollsjön
Stigen startade mellan små karga fjällbjörkar på vältrampad stig.
Hönsbären blommade.
Vi lämnade björkskogen och landskapet öppnade sig. Fjällen kallade på oss.
Laktatjåkka station.
Stigen ledde oss över berghällar. Vi råkade få en het dag. 25 grader och inte ett moln på himlen. Ännu var barnen vid gott mod. :)
Bakom oss bredde sig denna vy ut sig.Snöklädda toppar skymtade. Det pirrade av förväntan i hela kroppen.
Stora smörbollar. Trollius. Som lyste som kontrast i allt det gröna. Här tillsammans med Ullvide.
Svalkande, friskt vatten som man kan kupa handen i och dricka. Och det smakar ju så gott.
Skönt att blöta huvudet. Lite intensivt med solgasset och inte en endaste molntuss.. Vi vandrade 15 minuter och tog korta pauser för att dricka och svalka oss.
Verkligen ulligt Vide.. :)
Man kunde skymta E10-an därnere och små hus.
Som hämtad ur en turistbroschyr. Det fick mig att tänka på Österrike, även om jag inte har en aning om det ser ut såhär där.. Jag inbillar mig det.
Snö! Yes! Härligt att svalka sig och stoppa innanför kepsen. Och kasta lite.
Man vill bara stanna och insupa allt det vackra. Tyst och stilla. Inte ett ljud hörs. Det doftar varm mark och växtlighet.
Min kamera går varm. :)
Månne sjön finns där bakom krönet? En viss otålighet sprider sig även om alla ännu är vid förvånandsvärt gott mod.
Säkert detta som är Kärkevagge. Stendalen.
Någonslags Ormbunke.
Bakom krönet är alltid längre bort än man tror.. Och det kom flera krön..
Man känner sig ödmjuk inför de stora fjälljättarna som vakar över en.
Vackra Fjällsippor
Skugga! Yes!
Hittade ett fort som kunnat vara med i Lord Of The Rings.
Men bakom nästa krön då? Det blev bråttom att kolla om sjön skulle ligga där bakom.
Nu hamnade vi verkligen i Stendalen.
Yes! Där är den ju! Och den var inte helt istäckt heller som jag befarat.
Såhär kan man läsa på Wiki:
Rissajaure (ungefärlig översättning Sjön som glimmar som eld) eller Trollsjön, nordsamiska Rissájávri, är en klarvattensjö och steril fjällsjö i Kiruna kommun i Lappland och Sveriges klaraste och renaste sjö med ett siktdjup ända ned till botten på 36 meter. Siktdjupet är troligen större men eftersom sjön inte är djupare kan det inte bekräftas. Rissajaure är belägen 815 meter över havet, längst in i dalgången Kärkevagge vid foten av Låktatjåkka och Vassejietnja, uppdämd av en hög vall av stora stenblock. Sjöns utlopp är underjordiskt och mynnar ut under stenblocken på andra sidan vallen och bildar bäcken Kärkejokk, som fortsätter ned genom dalen.
Rissajaure består av smältvatten från de omgivande glaciärerna. Sjön är isbelagd en bra bit in på sommaren och är endast isfri i tre månader.
Och visst var vattnet klart!
Ett vattenfall på andra sidan.
Och så det efterlängtade doppet. Isande, isande kallt. Så kallt att det kändes som om hela kroppen krympte ihop och det värkte enda in i själen. men ack så underbart skönt! det här kommer jag att leva länge på.
Mathilda var så tuff att hon klarade av att dyka mer med huvudet under!
Så påbörjade vi vår vandring tillbaka.
Hoppas på att återvända snart igen!
Det här var en helt underbar upplevelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar