I natt var det äntligen dags för åskväder! Den som väntar på något gott.. som man brukar säga.
Det var lite komiskt, för då jag o maken vaknade trodde vi båda att vi fortfarande befann oss ute i skärgården, på Lillsanden. Det tog en stund innan det gick upp för oss att vi var hemma igen omgivna av massor av apparater som behöver dras ur. Yrvakna rusade vi runt i hela huset och drog ut allt vi hittade med blixtsken utanför fönstren som lyste upp det annars väldigt mörka huset och ett rysligt knakande ovanför våra huvuden. Ovädret var nog mitt ovanför. De flesta flackade bara bakom molnen, men några praktfulla blixtar hann jag skymta genom vindsfönstret. Lika hastigt som det kom drog det bort igen, men återvände efter kanske 20 min igen, dock i svagare form.
Nu hoppas jag på mera i natt, för jag blir tydligen aldrig nöjd..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar