Och äntligen den efterlängtade premiären. När det spritter i hela kroppen när man anar att sommaren finns där någonstans inte alltför långt borta. Det där att inte veta, att drömma och planera. Hoppas. Längta.
Blev inte riktigt det där soliga, varma påskvädret som det utlovats, men vad gör väl det. Det blev en härlig åktur i alla fall. Vi styrde kosan mot Trutkobben i Skaftung. Länge sedan vi varit dit. Låg lite dimma som vandrade omkring. Vinden var bitande. Hittade ett bra ställe att ta i land på. Fin sandbotten.
Kilgrund halvt inbäddat i dimma.
Vi vände ryggen åt vinden och vandrade längs holmen en bit. Blev varmare då vi kom mera i lä. Ibland glimtade nästan solen fram. Fiskargilles stuga skymtar.
Här går vi på rad. Och jag sist som vanligt med kameran i högsta hugg.
Ett tacksamt objekt att fota. :)
Fetknoppen kikade fram mellan stenar och vass som spolats iland i höststormarna.
Vi vände. Följde stigen som gick uppe på holmen, mellan doftande kråkris och enrisbuskar.
Stugan skymtar mellan träden. Vårt kaffepausmål.
Skönt att vila benen.
Stod att läsa innanför dörren.
Jag älskar att fota fönster. Härlig vy utanför. Annars var stugan, vad ska man säga nu.. väldigt enkel och just bara till för att övernatta i ifall det verkligen behövs eller om man vill koka kaffe och värma sig vid spisen.
Som sagt.. sparsamt möblerat... ;)
Yes här kommer kaffekorgen!
Dags att vandra tillbaka till båtarna och åka till fastlandet.
Fortfarande låg dimman kvar.
Vid villan var det lä och soligt.
Isak fick sin utlovade påskbrasa.
Två pyromaner...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar