Vandringen längs Pirunkuru

1-a  augusti 2011. Andra dagen av vår "impulsresa" till Ylläs (Äkäslompolo.) Som tur var, var vi inte så möra som vi trodde efter vår 9 km-s vandring dagen innan så vi begav oss till Kesänkijärvi. http://www.yllas.fi/kes%C3%A4nkij%C3%A4rvi
Där finns en stor bra parkering och vandringsleder som startar därifrån. Man kan också hyra roddbåtar och fiska där. Det är dock inget bemannat ställe utan vissa stuguthyrare/privatpersoner har egna roddbåtar där som man får låna efter överenskommelse.

Tips för den som är intresserad av att uppleva naturen i Ylläs att gå in på hemsidan http://www.luontoon.fi/Sivut/Default.aspx eller förståss http://www.yllas.fi/

Här är också lite info om Kesänkijärvi. Om båthyrning och fiske.http://www.urheilukalastuslehti.fi/arkistojutut/verkkojutut-2003/55-yllaeksen-kesaenkijaervellae-pyydetaeaen-siikaa

Från parkeringen fortsatte vi längs hela sjön och vidare upp mot Pirunkuru (Skåran som leder upp till Kesänkitunturi.) Vandringen längs sjön var väl ungefär 2.5 km? Stigen var bred, jämn och kantades med blåbärsris och mycket blåbär också för den delen. Ett plus för att motivera barnen. :)

Det blev en brant stigning så fort vi nådde andra änden av Kesänkijärviä och vek av rakt upp mot Kesänkitunturi. Fortfarande kunde vi följa en upptrampad stig mellan  långa rötter att snubbla på och under/över omkullfallna träd. 

Och sen blev det sten på sten på sten. Och en brant stigning hela vägen från att vi lämnat stigen som gick längs Kesänkijärvi. Det gällde att se efter var man satte sina fötter. (Inget att rekommendera för småbarnsfamiljer.)



Liten vilopaus.

Men motivationen var det faktiskt inget fel på. Isak och mathilda rände iväg så vi knappt hann med.

Lön för mödan fick vi snart. Det tog inte speciellt lång stund heller att ta sig upp. Vandringsleden är dessutom populär för vi mötte många glada vandrare som glatt hälsade på oss. Det är det som är så charmigt med att vara här. Alla är så glada och hurtiga. Speciellt många hurtiga pensionärer som såg ut som om de inte gjorde annat om dagarna än besteg bergstoppar.. :)

Sen den slutliga höjpunkten förståss.. rastpaus på "toppen" eller så långt vi fick med oss barnen att gå.. Bulla från Jounin Kauppa!

Och så kom en höjdpunkt till för Mathilda och mig. Vi ville förståss ännu lite högre.. Tog oss upp på toppen av Kesänkitunturi. Den var ju bara en liten vandring ifrån vår rastplats. Yes! Vilken känsla att stå där och se ut över Äkäslompolo by.

                                       Yllästunturi

Dags att bege sig ner igen. Det var knepigare än att ta sig upp. Stenarna ville så lätt glida undan fötterna. Men mycket snabbare gick det förståss.



Framme vid Kesänkijärvi igen