Iso-Syötes underbara sagolandskap

Så är vi äntligen här i Iso-Syöte! http://www.syote.fi/fi/etusivu/
Känns overkligt. Klarade oss så här långt undan magsjukor och flunssor och bilen krånglade inte. Var -20 när vi kom fram 14-tiden. Inte lika mycket snö som i fjol, men rimfrosten på björkarna var magisk.
Bar in alla skidskor, skidor, slalomskidor, snowboardar, hjälmar och väskor och tog det lugnt ett stund. Sedan tog vi en tur till backen. Hade redan mörknat trotts att klockan inte alls var mycket.

Månen lyste, alla lampor lyste och gjorde så att himlen blev djupblå och träden gnistrande vita.

Löpte som vanligt amok med kameran. Det var så otroligt, otroligt vackert.

Den mysiga grillplatsen där det alltid brinner en eld att grilla på eller bara värma frusna fingrar.

Faktiskt behagligt att tina upp frusna fingrar efter en hel del fotograferande. Nu borde vi haft korv med.

vandrade upp en bit längs backen. Började falla små, små gnistrande flingor trots att man knappt anande några moln på himlen.

bara Elisabeth och Isak provåkte idag eftersom vi inte började köpa något liftkort för några timmar ikväll. Dessutom var det rätt kallt. Kaj hjälpte Elisabeth lite att åka snowboard. Hon började ifjol och vill ännu helst bara åka störtlopp nerför och glömmer bort att svänga.

Isak väntade på morgondagen då vi ska upp till "toppen" med liftarna.

Sen körde vi till mitt favoritställe. Tänk, det är så vackert att det till och med kan konkurera mot alla sommarvyer med spegelblanka hav, solnedgångar, stränder, fjäll.. Det är något trollskt med den här platsen, där högst upp på Iso-Syöte mellan radhusen, hotellet, slalombackar och lyktstolpar.. Man slipper med bil ända upp och sen är det bara att vandra, njuta och fota. Känns som att man hamnar i en magisk sagovärld som inte egentligen existerar överhuvudtaget.

Vinden friskade i däruppe och snöfallet blev tätare.

Vy mot Pikku-Syöte som finns mitt emot, några kilometer bort.

Här syns hotellet. Det lyste mysigt och välkomnande i fönstren.

Återvände till bilden, märkte först då att jag knappt kände av fingrarna längre.. Vilken ljuvlig start på vår semester det varit!

Avslutar med ett ljuvligt musikstycke som passar till bilderna. O come O come Emanuel.