Äntligen. Något som jag drömt om länge och som vi pratat om i flera år men inte riktigt kommit till skott. Steget var mycket lättare att ta nu när vi bodde så förmånligt i husvagn vid björkliden stugby mot då vi tidigare betalat för övernattning i stuga. Dessutom har vi ju inga småbarn längre..
Därifrån körde vi 15km mot Riksgränsen och parkerade längs vägen alldeles i närheten av Njuoraluospe vandringsled.
Björkliden stugby- start på Njuoraluospe vandringsled
Vi följde till en början vandringsleden, över en flödande klar jokk.
Vy mot molninklädda mörka fjäll, vattenfall och snöfläckar. Vattnet porlade och forsade och näsorna fylldes av kråkrisdoft.
Vår plats för natten. Vi vandrade högst i en halvtimme innan vi nådde en plats som föll oss i smaken. Rätt smidigt skulle jag säga bortsett från lite klagosång om trötta ben, svett och tunga, obekväma ryggväskor.
Vi korsade några skoterleder och krånglade oss genom lågvuxen skog med fjällbjörk.
Inga större problem att rigga tälten
Och nu. Den grandiosa avslutningen på dagen som Muminpappan skulle uttryckt det.
Helt magiskt! Klockan var midnatt.
En stillsamt rinnande älv, midnattsol, sprankande öppen eld. Doft av rök och myggmedel. För en gångs skull kunde man bara vara. Bara sitta och stirra in i de varma lågorna och tömma hjärnan. Något att minnas och prata om länge efteråt.
Vackert med solnedgången som färagde världen runtomkring.
Midnattsfiske. Kunde fast vara uppe hela natten om vi så behagade,
E tyckte det var dags att lägga sig. Hon ville mysa för sig själv och läsa.
Jag och M vandrade upp på berget ovanför vår tältplats. Hade nyfiket kikat på det ett tag. Så långt från civilisationen var vi ju egentligen inte, men man kan ju låtsas. :) Man skymtade hus och E10-an mot Norge.
Vy mot Paktajaure.
Solen kröp ner bak bergen. Titta en top med snö. Kände lust att bara vandra vidare och vidare. Men vi stannade och låg på en berghäll en stund och filosoferade istället.
Godmorgon! Vaknade till denna konstnärliga tavla.Solen värmde ren.
Var tvungen att ta en morgonpromenad till berget bakom oss igen. Låg en stund i solen och lyssnade till tystnaden. Tankade.
Väckte sista sömntutan och låg och myste en stund i solvärmen. Det doftade morgonkaffe,
4/5 tog ett uppfriskande dopp. Härligt sätt att vakna till på! Vattnet var så klart och man såg sandbottnen tydligt. En väldigt lyckad premiär av fjällcamping och absolut inte sista för oss!
Det berikar livet och sammansvetsar familjen. Man lämnar stressen, elektroniken och omvärden hemma.
Sist och slutligen behöver man ju varken gå/köra långt eller sätta pengar i dyra tält,
Det enda som egentligen betyder något är väl ändå att man kommer ut i naturen och lägger all sin tid på de käraste man har.
